Mjölköverkänslighet

När det gäller "överkänslighet" mot mjölk finns det två olika mekanismer samt två olika saker man kan reagera på; dels laktos (mjölksocker) och själva mjölkproteinet, där det sistnämnda är det som kan ge allergiska besvär.

Laktosintolerans

Detta beror på att kroppen inte kan bryta ner mjölksockret (laktosen) tillräckligt bra. Man drabbas då av gasighet, lös avföring och knip i magen. Laktosintolerans kan vara primär, d.v.s. genetiskt orsakad där man saknar eller har brist på det enzym som skall bryta ner laktosen eller sekundär, d.v.s. att tarmen är extra känslig efter t.ex. en magsjuka. Därför bör man vara försiktig med mjölkprodukter efter magsjuka. Detta är dock övergående.

Diagnos ställs genom en typisk historia och att man prövar laktosfri kost och som behandling ordineras laktosfria eller låglaktosprodukter, något som finns i de flesta matvarubutiker idag. I de flesta fall handlar det om en dosfråga och många klarar av att dricka något glas mjölk.

Mjölkproteinallergi

Det är ett tillstånd som är ganska vanligt, framförallt under de första levnadsåren. Personer med allergier i familjen eller problem med torr hud och eksem har större sannolikhet att ha mjölkproteinöverkänslighet men även barn helt utan riskfaktorer kan drabbas. Symtom kommer oftast från huden i form av olika utslag, eksem samt från magen med magknip, kolik och diarréer. Här är det proteinet i mjölken som är "boven i dramat" och det kan räcka med minimalt intag för att sätta igång en reaktion till skillnad från laktosöverkänslighet som är en dosfråga.

Diagnos kan ställas genom s.k. pricktest eller blodprov. Dessa tester är dock inte tillförlitliga till 100%. Efter att man besökt barnläkare brukar man ibland få rådet att pröva helt mjölkfritt (äv. som ammande mamma) i två veckor, något som inte är helt lätt utan dietiskontakt då det finns mjölk i så många olika livsmedel.

Behandling består av helt mjölkfri kost i samråd med dietist för att se att barnet får i sig allt det behöver. Ofta utvecklar barnet en tolerans när det blir större och man kan med jämna mellanrum pröva genom s.k. provokation där barnet får äta något med mjölkprotein i.